I vår familj är det tradition att starta julfirandet på eftermiddagen den 23e. Vi äter julmat och umgås med mina föräldar, syskon med respektive och syskonbarn. Under åren har vi blivit en ganska stor skara, och nu är det bara precis att vi får plats runt det stooora bordet (trots iläggsskiva) hos mina föräldrar. Det är härligt! I år extra lugnt eftersom det varit helg innan helgen och ingen av oss systrar ska jobba under julen och alltså ingen som behöver skynda iväg. Det är härligt med god mat, barn som för det mesta leker snällt och tycker mycket om varandra. Det blir tillfälle för många samtal; långa och korta, i skratt och på allvar, med stora och små.
Ikväll när vi kom hem föll snön med stora flingor och trots att det var sent och vi var ganska trötta kunde vi inte motstå frestelsen att ta en tur i kälkbacken hela familjen. Det killade i magen och det var lika mycket vi stora som kiknade av skratt i full fart eller när vi landade i lössnön. Snöänglar på marken och snökastning ingår så klart i en kvällsaktivitet som denna.
Mitt hjärta fylls av tacksamhet för vår familj, min som vi träffat i dag och Tommys som vi ser imorgon. Jag är tacksam för underbara vänner, för mat på bordet, tak över huvudet och en säng att sova i och nästan smärtsamt medveten om att det finns allför många som inte har det så bra som vi. På andra platser runt vårt klot saknas rent vatten och mat, det finns barn som saknar föräldrar och sjuka som inte har mediciner för lindring eller bot. I vår närhet finns ensamma i alla åldrar, hemlösa och barn (och vuxna) som lever i oro och rädsla på grund av t ex psykisk sjukdom eller missbruk hos dem de älskar. För allt för många är ångesten påtaglig under en högtid som jul.
Så ta hand om er (och de era), var tacksamma för det ni har och dela med er. Delad glädje är dubbel glädje, både i stort och i smått oavsett vem du delar med!
STOR JULKRAM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar