Imorse när vi vaknade sken solen på en klarblå himmel och den kyliga luften var "hög" som den bara är så här års. Vi hade sovmorgon och gottade oss en stund i pyjamas, men ganska snart kallade solen på oss. Det blev en promenad längs spåret som ligger "runt hörnet". Vi packade Samuels sittrygga med fika, vatten och lunch och gav oss iväg. 3.3km samt biten till och från spåret blev det. Inte så långt för mig, men för Samuel kan man tycka, men det var inte så lång bit han ville åka på min rygg.
Bananfika i solen: Samuel uppklättrad på en större sten och jag med näsan mot solen så klart. Vi tittade på lingon, blåbär, pinnar, kottar, fåglar och tusen andra saker som stigen har att erbjuda. I slutet av spåret hittade vi en perfket lunchglänta och vad tittade inte fram där under mossan- jo trattkantareller och gul trumpetsvamp. Lycka var att kunna fylla min skräppåse med svamp istället för skräp !
Idag har varit en helt vanlig dag, och det är jag såå tacksam för och att jag får se glädjen i varje situation. Idag är jag tacksam för solen som tittade in genom mitt sovrumsfönster och som värmde vår förmiddagspromenad, Jag är tacksam för en glad och tålmodig 2-åring som verkligen är en gåva och som älskar att vara ute och upptäcka livet och verkligheten. För 2-åringens hand på min kind när han ska sova middag och för att få slumra till ett ögonblick med hans jämna sovande andetag bredvid mitt öra. Jag är tacksam för att vi har sängar att sova i, en dusch att värma stela leder i och ett kylskåp med mat som bara väntar på att bli tillagad och att få göra det tillsammans med barnen.
Jag är tacksam för 10-åringen som rusar in och ger mig en kram när han kommer från skolan och bubblar av iver att få berätta om litet och stort, för tonåringen som vet att hon är bortskämd och som vill läsa läxor med sin mamma. Jag är tacksam för ösregnet under trettonåringens fotbollsmatch och för mina varma regnkläder och för att se hur lycklig hon är när hon gör sådant hon gillar. Gud är god mot oss!
Jag lindar in tacksamheten och spar den i mitt hjärta till en dag jag behöver den och går ner till maken vid brasan. Hösten är min tid, den är skön.
Vackert! Det är en gåva att kunna njuta av det som är här och nu. Barn har den gåvan och om man som vuxen kan släppa alla måsten och tankar på allt som borde och skas framöver så är det fantastiskt att kunna följa dem. Det gäller att se allt fint i vardagen. Samuel har vuxit. Hälsa era fina barn och Tommy från oss. Kram
SvaraRadera