Branäs

S vaknade vid sju och var sugen på att ge sig ut i backen. Han fick nöja sig med frukost vid den tiden. Vi tog en lugn morgon, det går ju bra när man har 50 m till backen. Vid nio såg vi att liftarna drog i gång och då gick vi också ut. Det är mycket snö i backarna, men här nere i dalen är det grått och stora vattenpölar, eller snarare sjöar på vägen.

Det finns en gondol, den tog vi till toppen, 567 m över havet och drygt 450 m ovan dalen där vi bor. S påpekade att det var tur att inte farmor var med för då hade hon nog svimmat i gondolen. Hon har nämligen höjdskräck. Fast jag tror att om hon tittat uppåt skulle hon tyckt att det var härligt. Sedan bar det utför. En backe på närmre 3 km för att komma tillbaka till dalen. Det är inte det sämsta. Första åket blev många stopp för att välja backe så vi kom rätt, men ju längre dagen gick så kunde vi åka hela vägen ner. I slutet av dagen hade tom Tommy känningar i låren.
På lunchen kändes det väldigt lyxigt att kunna gå hem, äta, vila middag och ta det lite lugnt. Så gott att ha så nära. Sedan hade backen öppet till sju och det var ljust till närmre halvåtta så det vara bara att fortsätta åka. Vi har haft en lugn och skön dag ute, gissa om vi ska somna gott!