Livet är skört

För en vecka sedan förlorade en av vår tonåriga dotters klasskamrater sin mamma, helt oväntat. Det finns inga ord för sorgen när någon man älskar inte finns i ens närhet längre. Varje dag säger jag hejdå till barnen och maken innan jag åker till jobbet, någon gång på dagen hör jag av mig med sms för att höra att allt är som det ska, på kvällen vill jag att alla ska må bra och haft möjlighet att prata om man är arg eller ledsen innan man somnar. Denna veckan har det blivit mer än vanligt.

Jag är ingen rädd eller ängslig person, men något som verkligen skrämmer mig är att jag skulle förlora någon i min allra närmsta familj. Mina tankar går till var och en som förlorat någon nära, någon man älskar högt. Jag kan inte förstå, men ni finns i min tanke, i min bön inför morgondagen. Den morgon dag vi inte vet något om. Livet är skört, morgondagen är inte självklar för någon av oss. Så ta hand om er och varann och glöm inte vara tacksam för nuet, åtminstone då och då.