Vaknade med huvudvärk i dag. Axlarna spända upp till öronen efter två mycket intensiva arbetspass. Efter åtta timmar pratandes oavbrutet, hela tiden på spänn och fokuserad. Det är fantastiskt att kunna hjälpa och även när det värsta händer så vet jag att vi verkligen försöker göra allt för att det ska bli bättre. Trots fantastiska arbetskamrater så sliter underbemanningen hårt. Det är lätt att det dåliga samvetet börjar gnaga fast jag vet att jag gör ett bättre jobb om jag tar ett djupt andetag, sträcker på mig och tar en klunk kaffe innan jag svarar ner nästa samtal. Någon får ju vänta 2 sekunder extra och det är lång tid i en akut situation samtidigt som det gör mig både lugnare och mer fokuserad.
Det blir en slö morgon, jag samlar kraft genom att ligga kvar i sängen och läsa en bok med Samuel och sedan gå en lång promenad. Kanske kan jag få en kopp kaffe hos bästaste Lena innan eftermiddagens arbetspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar