Barnen är vår framtid...oavsett om de är våra egna eller andras

Jag har flera vänner och bekanta som jobbar i skolan. Kommunens besparingar gör att de inte kan utföra sitt arbete. Det finns varken tid eller resurser för att ge barnen den utbildning, trygghet och pedagogik som de behöver och faktiskt enligt svensk lag har rätt till. I min dotters skola har hela årskursen dvs fyra klasser en upplaga av t ex historiaböcker, geografiböcker mm. Dessutom är de inte på  något sätt uppdaterade utan många år gamla vilket också innebär att de mer eller mindre faller isär och att det fattas sidor är mer regel än undantag.

Det vikariestopp som råder gör att pedagoger och förskolelärare m fl får täcka för varandra och då oftast under planeringstid. Det i sin tur innebär att det blir färre lektioner i halvklass för de yngre barnen och fler oplanerade lektioner för alla. Att inte veta om man får planera eller utföra det man har planerat, eller inte veta om man är tillräckligt många för att ta hand om barnen för dagen innebär en otrygghet och stress för alla som arbetar i skolan. Detta leder till större otrygghet för barnen men också till mycket sämre undervisning.

De som skriker högst och är stökiga får hjälp och uppmärksamhet och de som är tysta och antingen inte förstår alls eller är väldigt duktiga och ambitiösa får allt mindre. Resurser för barn med särskilda behov (nu tycker jag då att alla har särskilda behov, men det tar vi en annan gång) tas bort vilket innebär mindre tid för barnen runt omkring. I hemkunskapen kan barnen inte få lära sig att  t ex baka eftersom inköpsstopp råder och om samhället, föräldrar, företag och affärer erbjuder sig att hjälpa till så nekas de detta av de som bestämmer dvs skolledning och politiker.

Besparingarna gör också att osäkerheten för personalen, om de ska få behålla sina arbeten, ökar. Det finns risk att man inte orkar ta strid för barnen och  för deras undervisning eftersom alternativet till att eldsjälarna och de fantastiska pedagogerna vänder ut och in på sig för att göra så mycket som möjligt av så lite som möjligt, är att en tjänst eller två eller tre tas bort.

Jag beundrar alla er som försöker ge våra barn, och oss, en framtid genom att se till att de får så god undervisning som möjligt med de knappa medel och den stressade situation som är och jag önskar att jag visste vad jag som förälder skulle göra för att förbättra och underlätta. Ialla fall....vi är många som står på er sida!