Tacksamhet

Sitter i min säng med Samuel sovandes bredvid. Tårarna strilar ned för kinderna av tacksamhet. För Tommy, för Amanda, för Simon och oerhört för den varma lilla kroppen bredvid min. Efter såå många år av längtan är det ibland svårt att tro att det faktiskt är sant. Det är nästan overkligt. Så här efteråt kan jag känna saknad av att jag inte kunde njuta av min graviditet med Samuel, var ju så oerhört rädd att förlora honom, trodde verkligen inte att det skulle gå.