Här i den stilla gryningen
kan jag känna allting andas igen.
De tunga molnen drev iväg med vindarna
inga tårar ifrån himlen blir till regn.
Vi hör orden i en sång
som finns kvar här i våra hjärtan,
nu i lugnet efter storm.
En ängel flög förbi,
mot himmelen så fri,
men hon lämnade sitt leende på vår jord,
som en sol som värmer oss
och som en himmels stjärnebloss,
så vi kan betrakta livets skeende med en tro:
Kärleken är.
Text Ingela Forsman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar