Vi vet hur det känns att vänta, och att längta så att hjärtat nästan brister, eller kanske gör det till och med det ibland. Vi vet hur det känns när klumpen i magen växer och man bara vill skrika högt. När det är svårt att gå ut för att man inte orkar med att möta någon mer som har en babymage eller ett spädbarn. När det känns som om hela kroppen går sönder om man ser en gravid i tv-reklamen. . Osäkerheten om vi skulle kunna adoptera eller inte, om det finns nåt barn som behöver oss. Det är känslan av att inte veta och av att längta efter att bli fler! Det spelar ingen roll hur lång tid som går eller vad som händer, den känslan kommer vi aldrig att glömma
Kanske är det därför overklighetskänslan är så total för mig. Jag har ägnat åtta månader åt att må illa, kräkas och ha ont och det är inte ens i närheten av uppoffring. Vi är inte jätteoroliga längre men att vi ska få en baby inom ett par veckor är svårt att föreställa sig. Längtan efter barnet som växer i min mage är oändlig och ändå kan vi inte förstå att det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar