Jag mådde lite bättre till slut i torsdags... men lite drygt var det. Planerade ändå att gå till jobbet i fredags och sedan åka iväg med mina gamla arbetskamrater för en avskedshelg då AVA/ Skene /SÄS stängde för gott. Jag kände att det skulle bli en lång fredag, men det kändes viktigt att kunna följa med och avsluta AVA. Gissa om jag blev glatt förvånad när jag ringde SOS och pratade med vår alltid lika trevliga bemanningsassistent. Hon undrade om jag inte bett om ledigt på fredagen....det kunde nog lösa sig om jag ville vara ledig. Det hade jag slutat hoppas på redan några veckor innan, så jag blev jätteglad.
Vi har haft ett skönt avslutningsdygn, Det är trist att inte politiker och chefer kan se till patienternas bästa. Det känns så konstigt att lägga ner en väl fungerande verksamhet. Mer än en gång har vi funderat på hur alla ska få plats i Borås där det redan är fullt!? Dessutom splittrar man en mycket speciell personalgrupp...kanske inte till patienternas bästa. I alla fall, det blev en fredag med mycket känslor, som det bara kan bli när man känner varandra väl. Skratt blandades med tårar och ännu mera skratt. Solen sken, sällskapet härligt och maten var fantastisk, de som arrangerat det hela ska verkligen ha en eloge. Dessutom kändes det skönt att inte avsluta efter gårdagens fest utan hinna säga hej då och se alla vid frukost i morse.
Ikväll har vi ätit middag hos familjen Max. Skönt att slippa engagera sig i matlagning när man är trött efter bravader och dessutom illamående. Tror vi var lite trötta allihop. Så tacksam för vänner som tar oss som vi är. Det var trevligt men fick bli en tidig kväll. Nu väntar sängen tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar