Kalenderkultur

Jag är kontrollmänniska. Vill gärna veta vad som ska hända, när och hur, om det går även varför. I veckan när jag var på kurs fick jag lära mig att det kallas "kalenderkultur", det vi lever i. Att ständigt planera och passa tider. I vår kultur är det otänkbart att komma försent till jobbet, eller att en affär öppnar lite senare för att ägaren tog sig en pratstund med de han mötte på vägen dit bara för att vårda sina vänner. Vi planerar till och med att vara lediga och inte göra "nåt". Fascinerande!

Men det passar mig jättebra. Struktur på tillvaron mår jag väl av. I vårt kök hänger en tillsynes fulltecknad almanacka. Den är full av anteckningar om arbete, fritids och diverse aktiviteter. Bredvid hänger barnens skolschema och en matsedel för veckan som är. Att planera kan ses på olika sätt. Visst kan man tycka att jag överplanerar, det tycker min man och mina barn ofta. Inte så att det är för mycket att göra, men det ser mycket ut när det struktuereras upp. Samtidigt vet de var de ska titta om de känner att något är glömt eller om något är ändrat. Bra eller dåligt? Kanske både och.

Att ha struktur och planera vardagen ger mig utrymme för allt det jag inte kan planera och allt det jag inte vet. Det finns en plan för morgondagen, men det är inte säkert att det blir så. För mig är det trots allt inte en självklarhet att vi vaknar pigga och glada imorgon, eller att vi vaknar alls. Varje dag möter jag så många saker som jag aldrig kunnat planera eller veta. Det hjälper mig att leva nu, att ta vara på varje sak och varje möte eftersom de inte är en självklarhet. Jag kan njuta av att bli väckt tidigt med kaffe på sängen även om jag planerat sovmorgon. Det blir inget hål i min plan bara för att jag behöver ta A till fotbollen när jag egentligen planerat något annat. Finns det en plan kan den ändras i god tid eller alldeles nu och det är inte hela världen.

Människor i en kalenderkultur tycker ibland att de är tråkiga och längtar till något annat, att bara vara, att inte följa en plan. I min plan ingår att det oftast inte blir som jag tänkt. När jag tänker efter så är detta att bara vara för mig, att ta vara på stunden, oavsett om den är planerad eller inte.