Det finns stunder när världen stannar. Det är ett ögonblicks verk och jag kan inte i förväg veta när det börjar eller hur länge det varar. Jag fortsätter röra mig och göra det jag planerat, men inom mig är det alldeles stilla. Det känns som om allt runt omkring är på låtsas. Kroppen deltar i det som sker men min verklighet är en annan, min ande och min själ är någon annanstans. Det är tillfällen när jag inser hur skört livet, och allt det underbara vi har runt omkring oss, verkligen är. Inom mig finns rädslan, inom mig finns oron, inom mig finns såå mycket kärlek. Känner mig maktlös, vet att jag inte råder över vad som ska ske. Jag önskar att min kärlek räckte lite längre och att den skulle synas och göra större skillnad.
Kanske är det livet självt som vill få mig att stanna upp och tänka efter, känna efter. Bara vara, med det jag känner. Inte så lätt att få mig att stanna, lättare då att få min inre värld att stå still.
Med tårar av glädje och tårar av sorg, lägger jag stunden och hela mitt väsen i Herrens händer. Låter Hans underbara kärlek överskölja allt. Världen kan stanna, eller snurra alldeles för fort, men stunden vi får, är NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar